Det är så lätt att glömma. Låta allt rulla på. Livet.?Men jag saknar mamma. Jag saknar pappa. Livet är orättvist, och jag är fortfarande efter  13 år alldeles för liten för att inte ha någon mamma och pappa.

Så självklart var jag tvungen att testa luvan på honom. 

 Rensade lite...Insåg att jag hade flera par vita ridbyxor. Dock sitter ett par som ett tält. Hmhm... Men mina gräddfärgade cavallo sitter fortfarande bra( även de har blivit något stora;). Ska även tvätta mina andra vita och se hur dessa blir. Men när det är hoppning får man faktiskt rida i gräddvita eller vad man ska säga;) Tog fram Cayans oanvända svarta Eskadron mössa som jag glömt bort. Tror inte att jag ens hunnit testa den. Hittade även en drös med nummerlappar, plastronger, min blårutiga tävlingsskjorta, mitt medical card för fälttävlan även en fälttävlans nummerlapp, ett fint hårnät med rosett och spänne...Tagga tagga.. Roligt! Kan ju alltid drömma och hoppas att man kommer fortsätta med tävlandet. Och som sagt. Jag vill utvecklas. Och jag är sugen på att rida en häst till. Men vi får se hur allt ser ut till hösten. Vill liksom ha ett projekt. Cay är bra, Och han är ett projekt i sig att hålla på med. Och jag har i år ägt honom i sex år. Gisses. Men skulle jag i framtiden rida en häst till skulle det vara en som är helt grön eller någon lite äldre som har hoppat högre klasser, men kanske nöjer sig med att hoppa mina klasser. Hihi skadar ju aldrig att tänka och drömma lite;)

Alltså det här med att baka eget bröd har blivit lite av en drog. Hur gott som helst och jag kan fan inte berhärska mig när det finns hembakat bröd hemma. Jag äter tills jag allvarligt talat spricker. Och mår illa och blir tjock..typ
När jag var liten bakade mamma alltid eget hembakat bröd. Jämt. Man var så trött på det och lyxen i vardagen var när mamma kom hem från affären med en paketera, färdig skivad skogaholms limpa.Lustigt det är. Nu hade jag kunnat döda för att få äta mammas hembakade bröd igen. Men nu får jag försöka återuppliva gamla minnen med att försöka vara lite huslig och baka eget. Bakade massor med bröd igår. Bakade tre påsar till Oskar, tre påsar till mig och en påse till Annie och Håkan. Tänkte ge Gustaf och Linn en påse med. Mitt magiska recept som jag nu kommer delge er kommer ifrån min Kusin Sara. Baka och njut;)

Det blir ca 20-24 bullar

Du behöver:
1pkt jäst
5dl vätska (jag brukar köra ljummet vatten)
3 msk sött (jag brukar köra honung)
1 tsk salt
1 näve frön (jag brukar mycket mer än en näve valnötter, solrosfrön, linfrön, klippta aprikoser)

Sen typ 10 dl mjöl, minst hälften vetemjöl och resten rågmjöl... detta får man testa sig fram och det beror lite på hur mycket frön man har i. Men det ska bli en deg man kan knåda! Låt jäsa i bunken i 40 min. Forma till små bullar jäs i 30 min sedan in i ugnen på 225 grader i ca 10-15 min! Klart!


När jag var och klämde på kattungarna igår kom jag för mig att berätta något som min mamma sagt om just kattungar. Hur sjukt det än låter, hann jag tänka samtidigt som jag sa det, att men gud jag har ju faktiskt haft en mamma. Vilket jag i emellanåt glömmer bort. Eller föräldrar över huvudtaget. Jag är numera så van att leva utan föräldrar att det är naturligt. Det låter helt sjukt och jag vet inte hur jag ska förklara det utan att det låter helt stört och hjärtlöst. Men det är 9 år sen pappa dog och 7 år sen Mamma dog. Åren springer iväg och man har varit tvungen att bli vuxen och ta egna initiativ och beslut. Jag saknar dem. Oerhört. Det gör ont. Och jag är rädd för att glömma. Jätte rädd.

Att ha luktat på alla gudomliga valpar i lördags gjorde att mina moders känslor blommade upp. Kan man bli skendräktig tro ;)? Jag är nog satan det. Har varit hos grannen och råkat lukta och klämma lite på en tre veckors kattunge. Ups.. kan bli så att det kommer en liten ullboll till mig om ca 5 veckor. Hm hm..Alice, Ebba eller Elsa det är frågan...



Kommer sluta som en en kärring med hänpattar och fettigt hår som sitter här ensam ute på landet. Med ett leende som man kan tro att jag ätit handgranat till frukost(tandlös). Sittandes i min gungstol stickandes med  mina getter, hästar, hundar och mina....10 katter.

Och hur tänkte jag när jag "knippsade" ihop strumporna efter tvätten. Var i min vildaste fantasi är dessa lika danna?


 Bakade muffins nu när jag kom hem. Jätte gott. Oskar, Christian, Martin och jag fikade med dessa. Plötsligt får jag in muffinsen i fel strupe. Och kan verkligen inte andas. Usch vilken äcklig känsla att inte få fram någon luft, trotts att man försöker. Oskar blev livrädd när han såg vad som hände och när han såg att jag också började bli rädd, och började slå mig i ryggen. Och tillslut släppte det. Tack gode gud för det. Äcklig och obehagligt. Inte bra att äta muffins klockan 22 på kvällen. Glups Matilda...

Mitt håriga gudbarn verkar vara en stark en...

Fick denna underbara bilden av Annie. Man kan ju inte annat än dra på mungiporna;) Hon har legat i gräset och lekt med denna grabben hela dagen. Båda kommer nog somna gott i natt. Hur som..hur söta som helst ihop;)

But these stories don't mean anything When you've got no one to tell them to ...

Känner mig off. Känner mig tråkig. Jag blir så trött på mig själv. Jag vet inte var det är, men jag har en känsla i bröstet som säger att jag är missnöjd. Jag vill ha mera. Jag vill ha någon sorts bekräftelse, jag vill känna mig trygg. Alla andra känns så nöjda med allt. Jag saknar något. Jag kan inte bara sätta fingret på vad det är. Var hittar man orken igen när den tryter?